"Det bästa är att arbeta med en ägarfamilj som byggt upp företaget från grunden" — fredagsporträttet med Kristina Clement

0
1172

Hur hamnade du på Einar Mattsson?
— Innan jag påbörjade min resa på Einar Mattsson, arbetade jag i 11 år på ett annat fastighetsbolag. Där trivdes jag utomordentligt bra, men ville ta steget ut i den stora vida världen, så valet föll på Einar Mattsson som hade en annons ute. Sista svarsdatum hade redan passerat, men jag chansade och skickade in en spontanansökan och blev kontaktad av dåvarande gruppchef som ville träffa mig snabbt. Sedan dess har 10 år passerat.

Vad drömde du om att bli som barn?
— Jag ville bli veterinär. Jag älskar djur, men är uppväxt med tre katter, två marsvin och en hund som utvecklades till en allergi mot pälsdjur som blev värre och värre. Det resulterade i att drömmen om att bli veterinär bleknade.

Hur ser en typisk dag ut för dig?
— Klockan ringer 06.30. Jag tar en stark kopp kaffe och ser på nyheterna. Sedan en rask promenad till arbetet. Här är den ena dagen aldrig den andra lik. Jag har kontinuerlig kontakt med hyresgäster som har allehanda önskemål, klagomål, frågor eller kanske bara vill prata lite. Dagen kan innehålla allt ifrån kontraktsskrivning, besiktning, hembesök, avhysning och väldigt mycket mer. Dagen ryms av både glada och arga människor där målet är att man ska känna sig lyssnad på kring det som eventuellt skaver. Kanske har de blivit ännu gladare och förhoppningsvis mindre arga när telefonen lagts på. Det är ett otroligt omväxlande arbete som är både roligt och givande, men ibland också påfrestande. Efter min arbetsdag promenerar jag hemåt. Då lagar jag gärna mat tillsammans med min kärlek. Vi tittar på film/serie eller lyssnar på ljudbok och sedan är det läggdags.

Hur är det att jobba i fastighetsbranschen tycker du?
— Väldigt bra. Jag tycker mycket om att arbeta här. Arbetet är socialt och serviceinriktat då jag har nära kontakt både med medarbetare och hyresgäster. I min roll som biträdande förvaltare kan jag aktivt påverka och förbättra vardagen för andra, samtidigt som jag medverkar till ett hållbart samhällsbyggande. I mitt team har vi alla en viktig roll att fylla, där vi är beroende av varandra. Utan förvaltare, inga hus, och utan biträdande förvaltare, inga hyresgäster.

Vad är det bästa med att jobba på Einar Mattsson?
— Mina kollegor och den fina känslan av att arbeta för en ägarfamilj som byggt upp företaget från grunden. Med Einars gamla original-verktygslåda i entrén gör sig historien påmind om hur det en gång började. Vi är omtänksamma och schyssta mot varandra. När det blir stressigt, finns det alltid kollegor som stöttar. Vi skrattar och har kul på jobbet här.

Vilket av alla de hundratals hus som koncernen äger är din favorit? Varför?
— Jag har många favoriter. Jag ömmar såklart särskilt för ”mina egna hus” och har inte heller varit i alla av ägarfamiljens fastigheter. En av många fina hus är Holländargatan 27, kvarteret Kungsbacken 6, som är byggt 1882. Det är en ståtlig och fin fastighet.

Hur blir jag den alla bästa grannen?
— Att du respekterar dina grannar. Godhet kommer alltid i retur och är dessutom gratis. Tänk på att det är många som bor i samma fastighet och alla lever olika liv. Ha inte fester som håller på sent, då din granne kanske precis kommit hem ifrån ett hårt arbetspass på akuten. Städa efter dig i tvättstugan, så att den är så fin som du själv vill ha den. Säg hej när ni möts i trapphuset.

Du är alltid pigg, glad och artig och det sprider goda vibbar. Hur upplever du att det påverkar ditt arbete?
— Åh, jag tackar. Det var trevligt att höra. Det är klart att det påverkar andra om man är glad eller sur. Ett glatt leende och att visa intresse för sina kollegor, resulterar oftast i att du blir bemött på samma sätt.

Hur skapar du glädje för dig själv?
— Jag försöker göra sådant jag mår bra av så mycket jag bara kan. Jag omger mig med människor som ger mig energi. Har två väldigt goda vänner, som jag lärde känna när jag började första klass, och vi håller ihop än idag, 52 år senare. Det är lycka för mig.
Att få följa deras liv och få vara delaktig genom livets olika skeenden. Jag njuter av långpromenader, shoppa loss på second hand, resa, lyssna på ljudböcker och inreda.
Jag kan också bara ligga på en brygga och höra vattnet skvalpa. Mina två döttrar som nu är 26 och 24 år gamla, är den största kärleken i livet och jag är en oerhört stolt mamma. Dom gör mig lycklig. Min nyfunne man gör mig lycklig.

Är du musikalisk och konstnärlig?
— Ganska musikalisk och ganska konstnärlig om jag får säga det själv, utan att det kan uppfattas som skryt. Mina barn har vuxit upp med en mamma som sjungit opera hemma, trummat på allt som går att trumma på, klinkat på piano och spelat massor av musik. Jag målade även en del tavlor i både olja och akryl under en period i mitt liv. Tycker mycket om det naturen har att ge, där favoriten är stenar. Ibland plockar jag mindre stenar där varje sten målas och får ett eget ansiktsuttryck. Sedan sätter jag ihop dem och resultatet blir ett sten ljus.

När var du modig senast?
— Det är oklart om det ska kallas modigt. Snarare något övermodigt. I början av
90-talet bestämde jag mig för att påbörja en utbildning i fallskärmshoppning i Stockholms Fallskärmsklubb. En ivrig, livsbejakande och nyfiken kick-sökande 29-åring, som efter en halv sommar fick mitt efterlängtade hopp-certifikat i handen. Under två år spenderade jag all min lediga tid på hoppfältet. Träffade mina barns far, flyttade till Linköping och blev gravid med min första dotter. Strax därefter kom nästa dotter och därmed lades utrustningen på hyllan.

Vilket är ditt bästa resminne?
— Jag har många resminnen, men en av de bästa är från -91, när jag och min bästa vän åkte till Kreta i tre veckor. Det var en underbar tid. Vi var i symbios med hela världen. Unga, vackra och nyfikna på livet. Vi hade arbetat hårt och sparat en hel förmögenhet att spendera på precis vad vi ville. Det är ett fint resminne.

Berätta något om dig som få känner till.
— När jag var 21 år fick jag möjligheten att få studera på “The American College of Switzerland” i Leysin i Schweiz. Ett paradis högt uppe i bergen, nästan som hämtat ur filmen ”Sound of music”. En oerhört lärorik tid på alla sätt och vis för en blyg liten jänta som jag. Och en annan sak, jag älskar chips och surkål. Det sistnämna kanske beror på att jag är halvtyska?

Source link

Previous articleLoomis AB publicerar delårsrapport den 4 maj 2023
Next articleWicket Gamings dotterbolag Wegesrand tecknar ett museiprojekt värt totalt 3,82 MSEK (348.420 EUR)

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here